onsdag 15 juli 2009
Dekadens
Jag kan inte förklara varför jag tycker det här är så bra. Det är liksom otroligt plastigt och äkta på samma gång. Jag älskar att Alan Vega har en cigarett i handen och att han står på en liten balkong och "sjunger". Hahaha. Jag förstår inte varför Martin Rev verkar mima till ord som inte finns i låten men det är bra det med.
(Det har inte hänt något särskilt idag så det är därför jag måste posta saker som inte har någon koppling till min egen vardag.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag gillar också att publiken bakom honom inte verkar bry sig alls. Hehe.
Mitt första intryck är fy fan vilken dynga, men det andra är att jag inte vet, får helt plötsligt svårt att känna något alls.
Åh jag hade bara så gärna velat vara där! Det är lite som när Dean Stockwell sjunger In Dreams i Blue Velvet (om man klipper bort resten av filmen). Eller ännu hellre hade jag nog velat vara på nån av deras tidiga konserter.. Det här verkar ganska sent.
jag får en känsla av en viss avslagenhet kan det stämma?
jag tror också att det är väldigt varmt på just den här konserten och att det kliar i benen efter frisk luft på dom som hänger där.
Groteskt. Det är lite så jag känner att det är. Som att allt är helt på nedgång och att det är ett groteskt skämt. Nåt åt det hållet kanske.
Skicka en kommentar