En feelbad film måste ju vara en film som man på ett eller annat sätt av omgivningen förväntas må dåligt av.
Sen om man gör det eller inte är ju upp till en själv.
Det är väll i alla fall det enda sättet man kan definiera det på om man vill att det ska bli en genre.
Annars blir det ju bara en benämning på en film man mått dåligt av och då helt random.
Man kan ju må dåligt utav feelgood-filmer som Amelie och cocktail till exempel, även om den räknas till genren feelgood. Sen kommer kanske vad jag än säger feel-filmer alltid få vara en flytande subgenre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har nu kommit fram till att Todd Solondz gör feelbad-filmer, och många av Lars von Triers grejer är klart feelbad. Michael Haneke också.
Dom tre nämnda verkar ju i alla fall vilja, på ett lite illvilligt sätt, att publiken ska gå ifrån biografen med en dålig känsla i kroppen och huvudet.
Skicka en kommentar