Efter torsdagens alla farväl for amelie till ÖoB, efter tips gick hon till Hasses. Där var ingenting sig likt. Huset såg visserligen ut som vanligt men fönstrena var nu förtäckta och stora skyltar hade dykt upp. Café Absolut Nöje hade slagit upp verksamheten. Amelie såg McDragan själv stå och inspektera sitt nya företag, som erbjuder Live Striptease i Skogsby! Enligt tidningarnas rapporter har verksamheten tidigare funnits i bland annat Jönköping och Karlshamn och enligt rykten är det både damer och herrar som står för den avklädda underhållningen. Nu finns det alltid något att göra på kvällarna, ingen behöver sörja att Hasses är borta.

Amelie tog genast bussen hem för att berätta nyheterna för Maria. Omtumlade efter allt nytt och främmande gick de för att vila. De hämtade sig inte utan sov i 16 timmar i sträck.
Morgonen därpå irrade de runt med soppåsar i den kvävande hettan. På vägen såg de en lurvig vit hund (den hade en tom blick) och en trädgård med en oändligt stor lekplats. När de kom fram till sopstationen fann de ett litet blått djur i containern, den sov med ansiktet nedåt. Där fanns också en lyxcykel och två mycket bekväma fåtöljer.
På vägen tillbaka gick de förbi Bessies och köpte Riktig Konst, inte sån där skit de gör på konstskola. De gick sedan till Mejeriet och bytte de vackra tavlorna mot Apan och två glas cognac. Efter cognac-glasen kände de att Mörbylånga lockade. De sprang till bussen, Maria hann inte ta med sig regnjacka. Men det gjorde ju inget för solen sken och det var strålande väder. När bussen, som de inte alls hade fått vänta särskilt länge på, körde in till kanten sprang Maria in först. Amelie kom in lite senare, lite segt efteråt sådär och Maria syntes ingenstans! Var kunde hon vara? Det visade sig att hon hade spelat Amelie ett spratt! När bussen åkte, stod hon kvar vid vägkanten (hon hade sprungit ut direkt genom de bakre dörrarna) medan Amelie ensam var på väg till Mörbylånga. Nåja, hon hade ju ändå Apan med sig, så helt ensam skulle hon ju inte vara.
När bussen svängde in på hållplatsen i Mörbylånga så stod Maria där och väntade. Ingen vet hur hon kommit dit och ingen frågade. Kupan stod först på listan. Där hittade de en vacker läderhatt i tre delar, som tyvärr inte inhandlades. Det fanns ett ställ med allehanda böcker. Där kunde man hitta klassiker som ”Kvinnor i utveckling”, ”Meningen med mitt liv”, ”Vackra stenpartier”, ”Törnen i vinden”, ”Rovdjur”, ”Farlig främling”, ”Svart, hemligt begär”. Amelie var nöjd eftersom hon hade hittat en bok med en fin fantasihäst, Maria var inte nöjd med någonting.
Av en slump så gick de upp för gatan istället för nedför gatan när de gick ut från Kupan. Plötsligt öppnas en dörr och en upprymd man vinkade in dem i en färgbutik som såg helt stängd ut. –Kom in fagra damer! Ropade mannen . –Har ni kopparsulfat? Frågade Amelie. Den glada stämningen var som bortblåst. Med bister min gick butiksägaren ut genom en dörr och in i det hemliga rummet. När han återvände höll han en väldigt väldigt gammal burk i sina två händer. –Ni vet väl vad ni håller på med? Frågade han bekymrat. De nickade pliktskyldigt och tackade och bockade när de dessutom av någon konstig anledning fick burken, helt gratis! Vilken tur att de åkt ända till mörbylånga, 14 kronor billigare än till Färjestaden.
De gick sedan till Coop. Därinne var det mörkt och fuktigt och otäckt. Hyllorna var flera meter höga och stod så nära varandra att man fick en klaustrofobisk känsla av att gå fram och tillbaka i gångarna. På det hela en mycket otrevligt upplevelse. För skaka av sig obehagskänslorna gick de till ICA. Där var det ljust, varmt och luftigt, och alla människor log. Det måste ha varit något i luften. Efteråt vandrade de omkring och frågade efter Guldfågeln. De hade hört att det skulle hänga en spektakulär målning där av känd konstnär. Men de förirrade sig och hamnade vid Södra Ölands konsthall. Där var det stängt. De var såklart besvikna över att inte få se fiskmåsakvarellerna. Trötta efter allt, gick de till busshållplatsen för att åka tillbaka. När de satt där i godan ro och pratade om att åka till Öland Roots och chilla i chilltältet dök Bussmannen upp. Han går inte att beskriva. De gick och bakom husknuten och inväntade hans avfärd som tur var skedde med den tidigare bussen.
Bussresan hem gick fort.
Väl hemma i köket, tittade de ut genom fönstret. Där växte massor av härliga päron på en gren! De gick och plockade och plockade. Till slut hade de så otroligt många päron att de kunde göra både päronsylt, päronpaj, päronkompott, päronsaft, inlagda päron, päron i ugn, flamberade päron och päronglass och päronvin. Efter det kunde de ställa med en päronfest, för att fira höstens frukter. Mat-Niklas från TV tittade förbi i stugan, åt av dom härliga frukterna, och visade sedan hur man tillagade hemmagjord buljong. Det är viktigt att göra sin egen buljong för att maten ska bli lagad med kärlek. Med dom visdomsorden i åtanke sa de adjö till Mat-Niklas som lovade att nästa år igen kommer han vår gamle vän. Amelie och Maria sov
inte middag.
Efter att
inte ha sovit middag slog de sig ner i salongen framför den öppna elden och ägnade sig åt teckningskonsten. De tecknade saker som inte var vad de såg ut att vara. Deras konstnärliga banor tog nya riktningar. Nöjda och belåtna började de smida planer på ett än så länge hemligt projekt som inte går under namnet Nuklårissm.
Helt apropå ingenting plockade maria fram en film. Det visade sig vara den våldsammaste filmen de nånsin skådat. Den innehöll: blod, jesus, buddha, super mario, alf (d.v.s. A.L.F. = Alien Life Form, inte kroki-Alf), våldsguden, beatles, en gris, och mycket mer. Maria avslöjade att hon hade en till film av samma regissör som var ännu blodigare men den fick dom spara till en annan gång. För nu var det dags att fråga Anden i glaset om viktiga frågor. Anden var på gott humör. Men antagligen finsk. Maria frågade om Anden hade ett viktigt budskap till henne. Budskapet var Ktäv. Amelie kommer att äz bo på öland, och maria ska krös i höst. Anden lät dem avsluta seansen genom att trumma fem gånger i bordet.
Följade dag började de direkt odla kristaller i alla möjliga färger. De rosa blev störst. De lyckades göra så fantastiskt stora kristaller att de själva häpnade. Maria förstörde dock finduken genom att spilla karamellfärg och Amelie krossade en av finaste kristallerna.

De hade sedan tänkt att laga omelett, men eftersom det fanns karamellfärg över bestämde det sig för att göra grisar av äggvita och karamellfärg att lägga på smörgåsar. De hade inga lingon, men Amelie gick ut i skogen och plockade 4 lingon så att de fick två ögon var till sina grisar. Av äggulorna som blev över gjorde de äggtoddy och utbringade en skål över dessa lyckade sista dagar.
Rapporterat av Amelie och Maria